Här är gult. Det är raps. Det är smörblomma och maskros. Det är skalbaggen inuti. Här är hett. Det är solen. Det är
bristen på träd, förekomsten av (stora mängder) sand. Här är han. Det är du. Det är mun och ögon. Detta är vad huvet/berättelsen gör nu. Snett det ligger där och ligger.
Här är spridda skurar. Här är Kvarken. Här är entomologiska spår i köttet. Här håller vi varandra om ryggen. Här är orden. Här är vi. Här är vi som ett team. Här är hon som står en bit bort. Där är hon som tror att hon är något. Här håller vi på med konstigheter. Här är gardin. Här är fönstret. Här asfalten. Hur hon står där och tittar ut. Att somna på natten. Att inte se vad som händer på natten.
Som april. Eller maj. Dina ögon tittar för länge mot mina. Här är rummet dovt. Här är bord och stolar. Här är andra människor emellan. Här är orden när du går. Här är jag gåendes längs ån. Här är jag patetisk (korsningen Skolgatan/Svartbäcksgatan). Här är det som kallas tomhet. Här är kajor och kajors skrän. Här är rummet och där är sängen. Här är handen full av sömn. Här är strupen full av sömn. Här är magen. Här är kroppen. Här är svalare än förr.
Här är kudden. Här är flickan. Här är flickans rygg. Nu skriver han på flickans rygg. Nu skriver han på flickans rygg, ord som fjäril/blomma/katt. Här gråter flickan ner i kudden. Här är skakningen i kroppen. Här är djurkadavret, tall och strupe. Här gör solen hål i skinnet.
Hur regnet faller mot flickans rygg.
Som regnet faller mot flickans rygg.
Att regnet faller mot flickans rygg.Röst.
Här regnet faller mot flickansröst.
Här är regnet som faller. Mot flickans.
Här är huset. Här är rummet. Här är flickan. Här är flickan vit och ljus. I strupen har hon orden. Styvt och sveda. Sitta där och ensamt eka. Utanför är inte snö. Allt är varmt. Här är varmt. Här är allt för varmt för orden.
Här är rummet. Här är sängen. Här är hy vit blek och ljus. Här är taket. Här är orden. Här är orden kvar i strupen.
Här är tekopp. Här är penna. Här är solen obarmhärtig. Här är skuggan. Här är trädgården. Här är kadavren. Här är mossa över det vi inte vill se. Här är ögat. Här det blundar. Här är munnen tyst som skog.
Som skogen är det vassa i flickan.
Det är långt det som är trångt.
Mina tänder mäter din nacke. Du luktar så.
Din vänstra arm.
Inuti min hals finns strupen.
Inuti strupen finns texten, men det vet du (ännu) inte om.
Knivar och kolasås och kalvar. Hur vi springer genom hagen och skrattar. Hur stort utrymmet är mellan oss redan då. Dina ögon som rör sig horisontellt. Kofångarens förmåga att inte bara fånga kor utan även barn. Fjällstigar och fabulerade tältmord. Hur pelargonbladets doft får dig att minnas. Hur hon bredde ut tidningen över bordet. Som det långsamma i djuren.
Det viker inte. Du ser på mig från andra sidan av rummet. Jag ler inte. Jag kan inte le. Jag vill lyfta ut dig ur den där bilden. Du vet att jag vill lyfta ut dig ur den där bilden.
Det rinner. Kadavret i kådan. Hur din hand sluts runt min handled och hur den dras bort ifrån mig. Hur jag öppnar ögonen under vattnet. Hur det är en brugd. Hur ljuset gör pupillen väldigt liten. Allt rimmar inte. Uven är (ibland) vaken även på dagen. Precis som spindeldjuret. Hur allt bokstaveras. Hur jag bestämmer mig för att inte orka med andra. Hur jag ligger på din vänstra arm och tror att det betyder något.
Långa gröna blad mot huden. Vassa vassen vasst mot hud. Flickan ligger där i vattnet. Tittar upp mot moln. Ligger där i vattnet tittar. Upp mot molnen tittar. Är så blek om huden flickan. Inte kall men ljus ljus vit. Nästan blå mot molnen tittar. Som om inget annat fanns.
